Märkessnobb?
Ridsporten är en matrialsport. En sport där utrustning säljs för fruktansvärda summor varje år. En sport där mode är viktigare än i "vardagen". Där föräldrar köper den ena dyrare tröjan än den andra till sina barn. Ridsporten skulle nog, utan speciellt stor konkurrans, kunna kallas för världens mesta matrialsport. Men jag ska inte skriva något moralinlägg om märkeshysterin inom sporten vi älskar. Jag ska berätta om mitt ställningstagande till det som faktiskt är en stor del av det vi håller på med, ridpsortsmärken.
Jag är absolut inte emot märkesklädseln men jag vill verkligen inte kalla mig märkesfreak. Jag gillar snygga ridkläder och lägger väldigt ofta mer pengar på ridkläder än vanliga kläder. Men jag försöker hålla det på en hyfsad nivå. Jag har både billiga ridbyxor från lågprismärken inköpta på Ge-kås, eller till mässpriser och dyra Pikuerridbrallor för närmare 2000 spänn. Jag Använder dock märken jag tycker håller HÖG kvalitet. Då jag är väldigt mycket i stallet och troligen spenderar lika mycket tid i vanliga kläder som i ridkläder tycker jag det är viktigt att ha bekväma och hållbara kläder i stallet, samtidigt som de ska vara snygga och hållbara. Många av mina närstående hästvänner har som exempel reagerat på mitt stora användande av märket Kingsland. När jag köpte min första jacka från märket var det inte alls speciellt känt, dock växte det fort och idag äger nästan varenda ryttare något därifrån. Men jag köpte min första jacka på extrem rea och förundrades över kvaliten. Jackan är idag, 4 år senare, likadan som den var ny. Den är använd rejält året om och har hållt form hur bra som helst. Därför ser jag det som en investering att handla saker därifrån, ALLT har varit bra. Därför köper jag grejer som behöver vara rejälare ofta från Kingsland. Då vet jag att det håller och sitter bra samtidigt som det är snyggt. Visst priset är högt, men slå ut 1500 spänn (som många av jackorna ligger på) på 4-5 år, det är inte speciellt stora summor det handlar om då. Precis som Pikuers ridbyxor. Jag var så fruktansvärt trött på atta ridbyxor som blev noppriga i skoningen eller som sprack i sömmarna. Pikuers ridbyxor ser likadana ut tvätt efter tvätt.
Att lägga 1500-2000 kronor på ett par ridbyxor är mycket pengar vid ett tillfälle, men det motsvarar 3-4 par "billigare" ridbyxor och då är det inte så farligt om de håller i några år.
Jag ser dyrare kläder som en investering, det är något jag oftast tänkt över innan jag köper sakerna. Oftast handlar det då också om större saker, som ridstövlar, jackor, byxor och hjälmar, då det är det som slits mest. Sen spontanshoppar jag ofta smågrejer, men det är ju ingen ekonomisk katastrof direkt om man handlar ett par strumpor eller handskar eller så.
Jag betalar i stort sett ALLTID mina ridkläder själv, om inte så får jag sakerna i present. Det är sällan mina föräldrar köper massor med grejer helt spontant även om det händer någon gång. Men det mesta har jag betalat med mina egna pengar och då har man som studerande inte möjlighet att köpa massvis med onödiga spontangrejer för tusentals kronor, det får vara planerade köp.
Sedan kan jag ju såklart erkänna att jag ibland tycker det är sjukt att köpa ett par ridbyxor för nästan 2000 spänn när jag tycker att ett par vanliga jeans är dyra när prislappen är högre än 500 kronor. Men det är ju så sporten ser ut.
Jag älskar att gå i hästaffärer och tycker att det är fruktansvärt kul med märkeskläder och hade gärna ägt betydligt mer om ekonomin tillåtit.
Frida
