frokendressyr

.. och gudars vad härligt det var. Jag har nog inte galopperat ute sen snön kom i november. Dom som äger dstallet har en runda som de plogar upp åt oss som rider. Det är världens underbaraste galoppväg på sommaren, underlaget är i sand och den är några kilometer lång runt en sjö och sen genom skogen. I början är det en lång backe ner och i slutet en lång backa upp, perfekt för att galoppera i. Nu var underlaget inte som på sommaren såklart, men delar av rundan var helt okej och det gick att galoppera lite samlat där. Grodan och jag blev dock lite osams efter att ha galopperat fram och tillbax där några gånger och Grodan ville gå hem. Vår lilla koflikt slutade med att Grodan fick galoppera en vända i mycket samlad galopp, och hon var riktigt superfin, så himla härligt! Sedan skrittade vi några vändor i backen innan vi skrittade hem igen varma och svettiga båda två.

Hovslagaren var också uppe i eftermiddags och slog på nya skor. Hovarna såg bra ut sa han, vilket var skönt. Hon hade gått länge med sina skor (9 veckor) i vanliga fall skos hon var sjätte vecka. Att hon fick gå så länge med skorna beror ju framförallt för att hovarna inte växer och skorna inte slits så mycket. Var i valet och kvalet att sko henne veckan innan vi åkte bort, men hovarna såg så fina ut så jag valde att avvakta. Ibland får man gå på lite känsla. Esbjörn, min hovslagare, var gullig som vanligt och broddade ur och om Grodan, jag är lite för klen för att skruva i och ur broddarna. Grodan är förövrigt hans favorithäst att sko, han fjäskar alltid för henne och gosar och överöser henne med beröm. Det är alltid bra att ligga bra till hos hovslagaren, speciellt när han är så duktig och bra som han är.


Imorn blir det en tur till ridhuset, hoppträningen är inställd då Gunilla jobbar på Eurohorse, så det blir ett dressyrpass vilket sitter fint och är behövligt.


Frida